contact
Man kan nog sga att ursprunget till Contact var gruppen Ruperts under gymansietiden p Liding Sdra Lroverk. Det var jag, Tomas Larsson, Lars-Gran Reijner och Jens Bagge, som nstan brnde snder skolans samlade bandspelare, vilka var de enda frstrkare som fanns att tillg till en brjan. Detta var nn gng 62-63 och vi frskte oss p ltar som Be bop a lula, en del av Del Shannons hits och dom hottaste twistltarna. Sen var vi nog alla p Tennishallen och sg Beatles som frband till Joey Dee & the Starlighters och ingenting var sig lngre likt. Beatles hade ju srskilt i brjan den dr effekten p mnga av oss som hll p och spelade i band, att "kan dom, s kan vi". ven vi frskte oss p att gra egna ltar med sen lnge bortglmda resultat och Ruperts kom inte lngre n till en del legendariska skoldanser p Liding och en hedrande placering i tvlingen Stockholms Beatles p Kingsinde.
1964 brjade jag p Konstfack och som bnkgranne fick jag Leif Reinholds frn Svenljunga och han visade sig vara trummis s p den frsta festen p skolan tog vi en rvare och gick upp och spelade rock i jazzbandets paus. Tomas larsson hade sin bas med sig, Leif Reinholds satte sig vant bakom jazztrumsetet och jag spelade banjo. Walking the dog och tung succ! Det var frsta gngen det frekom rock p Konstfacks fester, men inte den sista.
I klassen ver mig och Leif, gick rjan Jansson, som blev vr gitarrist och munspelare och s var vi igng. Reklamfackets hstfest gick i den svenska flaggans frger och vi hade blgula hrband och tog naturligtvis namnet Hrbandet. Repertoaren var mest covers p Stones- och Beatlesltar och en och annan bluesklassiker. Resten av 60-talet var Konstfack en betydande rockscen i Stockholm dr "alla" spelade och vi blev under ngra r lite av husband.
Snart bytte vi namn till Yellow & Blues och gick mer t r&b-hllet. Ngra av vra frmsta frebilder var John Mayall och Paul Butterfield Bluesband. Kring 1967 surfade vi med p flower-power-vgen och Ann-Sofie Nilsson hoppade in som sngerska ett tag. D hette vi Grand Canyon och det var mycket lnga och monotona ltar. Vi spelade bl a p Filips, Cirkeln och Domino. Vi kompade ven den d helt oknde Peps Persson d han var i huvudstaden. Numera hade vi ven frstrkts av gitarristen Anders Lundin (nej inte den A L!). Vi kompade ocks engelska trion Scaffold, dom med bl a "Thank you very much" och dr en av medlemmarna var Paul McCartneys bror.

1968 bytte vi namn till Contact och medverkade i Candide p Pistolteatern och spelade en hel del, bl a p Moderna Museet och 1969 fick vi erbjudande att spela in en singel p ett litet bolag, MNW, i Vaxholm. Spnda av frvntan for vi dit ut, bara fr att mtas av en lapp p studiodrren; "Sverre Sundman har ftt motorstopp i Sandhamn..." N, s smningom blev inspelningen av i MNW:s studio, d inrymd i en liten sommarstuga. Det blev singeln "A fairy tale / Convulsions", som kom ut hsten -69. I samma veva medverkade vi i ett radioprogram dr Mns Rossander sammanfrde grupper med olika musikstilar. Vi drabbade samman med tre galna fiolkillar frn Delsbo, Skggmanslaget och ljuv musik uppstod. Jag hade redan tidigare lyssnat mycket p Jan Johansson och fick iden att gra en ny lt i gammal stil och det blev "Hon kom ver mon", som kom ut p en singel 1970. Skggmanslaget hngde p och vi medverkade ocks p "Grtlten" p deras debut-LP.
Sommaren -70 kom en helspejsad amerikan, Kim Fowley till Sverige och lyckades vertala oss och MNW att i stllet fr att flja upp succen med singeln "Hon kom ver mon", s skulle Contact gra en engelsksprkig platta fr "internationell lansering"... Om detta ventyr kan mycket berttas, men lt oss dra en slja ver dessa minnen tills vidare... Ngon internationell lansering blev det ju inte men plattan fick i alla fall namnet "Nobody wants to be sixteen" och kom ut hsten -70. I samma veva slutade Tomas Larsson fr att basa fr studion i Vaxholm och Lorne deWolfe hoppade in p bas.

Hsten -70 medverkade Contact p Dramaten i "Sonja, Mona, Maja, arbetets dttrar" med bde musik och texter och det inspirerade oss att slutgiltigt g ver till svenska texter. Contact var faktiskt ett av de absolut frsta banden som blandade svensk folkton och rock i egna ltar och vintern 70-71 spelade vi in LPn "Hon kom ver mon". Vren 1971 kom den ut med ltar som "Grannlt", "Vargarnas natt", "Samma vindar, samma dofter", "Nattens drottning" och naturligtvis "Hon kom ver mon". Plattan fick versvallande recensioner och vi brjade f allt fler spelningar. I Contact spelade d Bjrn Holmsten - sax / klarinett, Bo Linn - fiol, Claes Palmqvist - fiol / trumpet, Ted Steerling - gitarr / sng, Lorne deWolfe - bas / sng, Ted Strm - orgel / sng och Leif Reinholds - trummor. Den senare ersattes sommaren -71 med Ali Lundbohm, som sen dess varit vr trumslagare. Som nn slags krona p verket fick vi ret drp 1971 rs Grammis fr LPn Hon kom ver mon. Under senvren -71 skedde en brytning med MNW ur vilken vi i Contact och Sverre Sundman gick till det "kommersiella" bolaget Polydor, vilket stadkom ett visst politiskt skrammel frn den nya kretsen kring MNW.
Redan hsten samma r kom vr nsta LP Utmarker med ltar som Ode till en fjord, Fyrvaktarns dotter, och Guldkalven. Contact var nu ocks ett stort liveband och turnerade flitigt 1970-72, ven i Norge och Danmark. Vi framtrdde p festivaler som Ruisrock i bo, Saltya utanfr Oslo och Roskilde 1972. Under vrt sista r hoppade den knde ragtimegitarristen Lasse Johansson in i stllet fr Ted Steerling och Lorne ersattes en kort tid av Staffan Skre. Hsten -72 gjorde vi vr d sista spelning p Kren i Gteborg ihop med Hoola Bandoola Band. Min blygsamhet tar emot, men vi spelade nog skjortan av dom den gngen...

1989 terfrenades vi med samma sttning som 1971 till MNWs 20-rsjubileum och en spelning p Gldjehuset i Stockholm och jttesucc och sommaren -91 var vi med p Visfestivalen i Vstervik. Men sen har det varit "lugnt" fram till sommaren 2001 d vi inbjds att spela p Skeppsholmsfestivalen i Stockholm. D ersattes gitarristen Ted Steerling med Coste Apetrea och Backa Hans Eriksson spelade bas medan Lorne koncentrerade sig p sng , gitarr och keyboard. Stor framgng med dansande ung publik, som kunde vra texter bttre n vi. Hsten 2002 spelade vi p den flytande proggfestivalen p lands hav. Det blev ett enormt gensvar, s bra lt vi knappt ens p den gamla goda tiden. Sommaren 2003 spelade vi p Falun Folkmusikfestival och senare p hsten terigen p "Proggbten". Stora succer i bgge fallen och nu r vi vl lite p gng i brjan av 2004, d det r meningen att en remastrad samlingsCD skall slppas, eventuellt med ett par nya ltar. Nu hoppas vi faktiskt p en och annan spelning under sommaren och hsten. Vi har ju faktiskt s kul och r goda vnner n i denna dag.
Lorne deWolfe r nnu aktiv musikmakare med en rad egensinniga LP/CD-succer i bagaget. Frn Iskalla killen och Existensmaximum med Hansson deWolfe United till CDn Lorne deWolfe United 2002. Under 2004 kommer han med en samlingsCD. Ted Strm var 1974 - 76 med i gruppen Norrbottens Jrn, dr han skrev de flesta av ltarna. Han har senare gjort tta LP/CD i eget namn bl a Nr Natten vnder och 1000 & Ett Liv (se diskografi). Han har ocks gjort teater- och filmmusik, inte minst till Lars Molins filmer och tv-serier. Bde Lorne och Ted har svarat fr mnga klassiska ltar och bl a Var kommer barnen in och Vintersaga r nu naturliga tillskott p Contacts repertoar. Bosse Linn r en av Sveriges frmsta violinister i sitt slag och han lter strken vina svl i eviga Grus i dojan som p ofrglmliga gstspel med bl a Eldkvarn. Classe Palmqvists fiol har inte heller stelnat sen ren i Contact och Hansson deWolfe United och hans kornett kunde bl a hras i Teds musik till Dramatens uppsttning av Zelda liksom Bjrn Holmstens personliga sax, som ju ocks gav profil t Teds musik till bl a Lasse Molins Tre Krlekar och Potatishandlarn. Han frgyller ven ofta Stockholms jazzliv liksom trumslagareternellen Ali Lundbohm, som efter tiden med Contact bl a hll Roffe Wikstrm under armarna p mnga rs legendomspunna turner men han svnger alltjmt med ofrminskad pondus. Sist men lngt ifrn minst har vi numera legenden Janne Bergman p bas och magikern Jonas Isacsson p gitarr.

Contact brjade fr drygt 35 r sen men vi har inte slutat nnu!



Ted Strm 15 mars 2004