KOMMANDE SPELNINGAR
3 maj Kulturens Hus Luleå med Norrbottens Järn
4 maj Kulturens Hus Luleå med Norrbottens Järn
11 maj Tärna Folkhögskola 14.30 med Albin Ström
5 juni Behrn Hotell i Örebro (Marknadsafton) med Albin Ström
4 juli Östhammars musikvecka med Albin och Johan Ström
5 juli Laurins lada Burgsvik med Albin och Johan Ström (Även utställning)

Jag blev tidigt intresserad av att måla upp suggestiva ljudbilder och det märktes nog redan i Contact fast det för min del då handlade om Hammond L 100 med Leslie. I min musiksmak har jag nog alltid pendlat mellan de stora dragen med spejsade stjärnhimlar och det enkla ”träigt” akustiska – från Pink Floyd till The Band och Neil Young, från klassiska drag till folkmusik och new orleans jazz.

Från allra första början färgades nog mitt musikintresse av att jag på sent 50-tal försökte mig på ”New Orleans jazz”. Det var ju det som gällde på skoldanserna i Vasa, Hvitfeldtska och Majorna och andra läroverk i Göteborg. Min kompis Nisse Hinnerssons brorsa, Becke spelade klarinett i Syncopation Jazzband och vi småpöjkar var ju mäkta imponerade och försökte ta efter dom stora. Jag minns hur jag nån gång på den tiden såg Gus, banjonisten i Landala Red Hot Stompers, på Avenyen och jag lovar att det var lika stort som om jag fem år senare sett Lennon… Till Lasse Molins serie om Ivar Kreuger och till Zelda på Dramaten fick jag långt senare den roliga uppgiften att skriva pastischer på 20-30-talsjazz som nästan lät som på riktigt och ”Samma vindar” skulle nog inte heller ha låtit som den gör om jag inte haft den där tidens musik i bagaget.
Nån gång -59 hoppade Lonnie Donegan av som banjonist i Chris Barbers band och startade Lonnie Donegans Skifflegroup och till avslutningsfesten 1960 ihop med en klass från ”Flickis” hade jag, Peter Lindblom och Peter Haertelius bildat ett eget skiffleband. Tyvärr upplöstes vi genom att jag och min familj flyttade till Stockholm. På Lidingö Södra hittade jag nya skifflekompisar i Rolf Börjlind och Claes Elliot och det blev en del inhopp i ett new orleans-band, som jag glömt namnet på men nya tider närmade sig med stormsteg…
För även min värld förändrades på ett avgörande sätt kring 1963 när nya ”kompisar” flyttade in. Till att börja med kom ”kompisarna” i Beatles och så småningom de livsfarliga Stones nere i backen, dom som man egentligen borde hålla sig ifrån… Jag minns hur vi var på Kungliga Tennishallen och såg Beatles som förband till Joey Dee & the Starlighters och sen var ingenting mer sig likt. Den primära kicken med Beatles var ju faktiskt att ”kan dom så kan vi” så vi bildade popbandet The Ruperts och brände sönder skolans AV-utrustning när vi drog upp volymen på första spelningen. Det var jag, Tomas Larsson, Lars-Göran Reijner, Jens Bagge och en trummis, som hette Klas och bodde på Östermalm…

1964 började jag på Konstfack och hela London och all musiken rasade in i min värld även om jag inte kom dit på riktigt förrän i slutet av 90-talet. The Ruperts blev Hårbandet, Yellow & blues, Grand Canyon och till sist Contact och Tomas och jag var med på hela resan. Ella Reinholds skickade upp Leifs trummor i ett paket från Svenljunga. Örjan Jansson byggde en fuzzbox och ”killarna” i Abrahamsberg byggde förstärkare och högtalarlådor vars blågula tyg jag fick av Tomas när jag fyllde femti… Vill du läsa mer om Contacts historia kan du gör det här.
Vill du se oss på Parkfesten 2008 så klicka på Samma vindar!

1972 – 2011

Efter åren med Contact och Norrbottens Järn har jag gjort nio LP/CD i eget namn (se diskografin) och en hel del filmmusik, inte minst till nästan alla Lasse Molins tv-serier och filmer. Jag började bygga upp en liten hemmastudio i gillestugan på Timotejstigen i Luleå och 1982 köpte jag min första portastudio. Med den gjorde jag inspelningar, som t.o.m spelades i radio av Lennart Wretlind och Kjell Alinge i Eldorado. Musiken till Lars Molins ”Korset” är också gjord på Portan. Jag var tidigt road av trummaskiner och hade bl a en Roland TR-606, som föjdes av en TR-707 och en TR-808 och så hade jag en Crumar stråkmaskin, som vägde 3 ton. Min första synth var en Korg Poly 6 innan jag i mitten av 80-talet definitivt blev ”såld” på Rolands svepande pads och bytte Korgen mot en Roland Juno 106, som jag har kvar än i dag. Den har mjuka fina pads och ett stråkljud, som slår det mesta. När vi flyttade till Mosås utanför Örebro 1985, byggde Bertil från KB-Bygg om ena halvan av vårt fristående dubbelgarage till en minimal men mysig studio. Nu kompletterade jag så småningom syntflottan med en Roland JD-800, och investerade i en Fostex 8-kanalare 1/4″, som jag så småningom även synkade till en Ataridator. Med den utrustningen gjorde jag bl a musiken till ”Tre kärlekar” och ”Potatishandlaren”. Det var inte så feta budgetar på SVT på den tiden och det passade mig bra för jag tyckte om att sitta och gneta mycket på egen hand. Björn Holmsten kom och la på sin klarinett till ”Potatishandlaren” och jag gjorde all musiken till ”Tre kärlekar” i garaget. Det var först när vi spelat in huvudtemat på skivan ”Intercity” som en lite mer fullödig version kom att användas till några av de sista delarna. I slutet av 90-talet gick jag över till att spela in digitalt på en Adat-bandare och den använde jag när jag gjorde musiken till ”Den tatuerade änkan”.
Redan i slutet av 80-talet köpte jag min första Mac, i första hand för grafisk formgivning, men snart satsade Apple också på musikskapande så det blev en Mac PowerPC på 90-talet. Fruktansvärt dyr och med löjliga prestanda med dagens mått mätt. Tidigt fastnade jag för programvaran Logic och på den vägen är jag. Ett fantastiskt program med möjligheter utan gränser. I dag använder jag en iMac och senaste Logic och det räcker mer än väl för mig.

I januari 2010 sände svt ”TV-feber”, som sonen Johan och jag gjorde musiken till och andre sonen, Albin la på några gitarrlicks…
Nu den 24 april (2011) klockan 20.20 sänds ”Länge leve gruvan!” i SVT 1. Det är en film av  Maria Söderberg som jag gjort musik till.

Contact har gjort flera fantastisk reunions under senare år, bl a på Svenska Höjdarekryssningarna på Ålands hav och på Parkfesten i Nora. Tyvärr gick Bosse Linné, vår eminente violinist, bort i januari 2011 och jag tror knappast att det blir något mer med Contact nu…

På senare år har det även börjat låta om Norrbottens Järn eller Norrbottens Järn 2.0 som vi numera kallar oss. Efter en lättare uppmjukning på Teaterrestaurangen och på Piteå dansar och ler 2009, slog vi till på allvar nu i år, den 26 januari på Kulturens Hus i Luleå. Över tusen personer utgjorde en entusiastisk publik (snacka om hemmaplan!) och nu i sommar är vi tillbaka i Luleå för att spela på Luleåkalaset den 5 augusti! Det är flera spelningar på gång men inget klart i skrivande stund. Kanske, kanske blir det Parkfesten i Nora 1–2 juli…

De senaste åren har jag spelat en hel del ”live”, med Björn J:son Lindh och gitarristen Torbjörn Carlsson. Det blir då en brygd av våra kompositioner, ofta i kyrkor och i samarbete med lokala körer.
Jag spelar också med min son Albin, som är gitarrist bl a. Vi satsar på att göra mina låtar i intimt täta och lätt innovativa versioner.
Jag, keyboardfantomen Olli Strömberg och min andra son Johan på keyboard och ljudfix, utgör gruppen Norr. Möjligen kan man kalla det vi gör för ”ambient”, möjligen för vad som helst… Vi spelar improviserad musik, i stunden och rummet. Se filmen ”I det vita” på YouTube…
Nora Dylan Band var också ett av mina hemvisten, musikaliskt och kompismässigt. Vi debuterade på Parkfesten 2010 och fyllde Bergsmanssalen på Statt i Nora med en jublande publik i februari 2011 och gjorde åter störtsuccé på Parkfesten samma år.
Sen lade vi ned verksamheten. ”Man ska inte skämma bort dom” som nån sa… Skämt åsido, tiden räckte inte till för oss alla och helt odramatiskt tog vi av oss solglasögonen. Men jag blir inte förvånad om bandet nån gång, nånstans vaknar till liv igen om ”allt stämmer” inklusive gitarrerna…

Här i Nora är jag också med i Grupp 713, som består av, Anders Wallén, Björn J:son Lindh, Claes Strömblad, Marie Nordenmalm, Kersti Esselwall-Smårs och Roine Magnusson.  Vi samlas vid väl valda tillfällen och gör konserter, då allt kan hända och gör det också… Nästa gång blir på Ljusstråk 2012.

Min musikvärld välte en aning över ända när jag i februari 2012 plötsligt befann mig i ett fruset Växjö som en av de deltagande upphovsmännen i Melodifestivalen 2012. Det har varit en fantastisk resa att tillsammans med kompositören Thomas G:son, Revolutionsorkestern och inte minst Thorsten Flinck ta ”Jag reser mig igen” ända till finalen i Globen! Där vi blev ”svensk trea”!!!